Socialism Wikipedia
Socialism r en ekonomisk teori knnetecknad av betonandet av kooperativa styrelseformer och en tilltro till gruppens, kollektivets och massornas frmga att organiserat lsa ekonomiska och politiska problem.[1] En ofta framhvd grundsats r att kollektivets bsta r individens bsta. Denna definition, fastn vanlig i den dagliga politiska diskursen, ses emellertid ofta som otillrcklig. Efter socialismens uppkomst har en rad kollektivistiska rrelser figurerat som endast omtvistat kan benmnas som socialistiska, och en rad socialistiska rrelser (frmst inom anarkismen) framhver ocks individualistiska drag.
Vanligtvis beskrivs socialism i marxistisk bemrkelse som en politisk och ekonomisk doktrin som syftar till att skapa det klasslsa kommunistiska samhllet. I detta samhlle gs och kontrolleras produktionsmedlen offentligt. Dess omedelbara strvan r att upprtta arbetarmakt, en planerad hushllning och gemensamt gande av produktionsmedlen (nringslivet). Olika varianter av socialism beskriver detta gemensamma/kollektiva styrande och gande p skilda stt. En del betonar mer lokalt och autonomt sjlvstyre ver fretagen medan andra vill se en mer centraliserad maktordning i en statlig eller halvstatlig organisationsform. Vissa historiskt inflytelserika rrelser (frihetlig socialism och anarkism) skyr den statliga tvngsmakten och fresprkar istllet individualism och spontan ordning, medan statssocialism kommit att bli den praktiskt dominerande formen, stillvida att det politiska livet i mnga vstdemokratier kommit att indelas i en dikotomi mellan statssocialism (politisk vnster) och grupperingar som stller sig kritiska antingen mot socialistiska ideal eller deras fullstndiga genomdrivande i statlig regi (politisk hger).
I bredare mening avses med socialism en politisk ideologi med bred tilltro till kollektivets och eventuellt statens mjligheter som problemlsare[2] med fokus p strsta mjliga jmlikhet mellan individer och samhllsgrupper; traditionellt klasser, numera ven knen, olika etniska grupper och grupper avskilda av olika sexuella preferenser. Gemensamt med de klassiska socialistiska doktrinerna r de inbyggda motsttningarna i samhllet, dr olika grupper r underkastade sina motsatser genom en form av utsugning, dr socialismen representerar lsningen genom att de inbyggda motsttningar avvrjs och upphr.[3]
I marxistisk semantik avses med socialism ett samhllstillstnd dr arbetarklassen styr efter revolutionen, men dr det klasslsa kommunistiska samhllet ej uppntts (se realsocialism). Gemensamt fr revolutionr marxistisk och reformistisk socialism r tron p att kapitalism koncentrerar tillgngar och politisk makt till en minoritet, medan naturresurser, arbetskraft och realkapital anvnds p ett ineffektivt och destruktivt stt i hnsyn till vlfrd och vetenskaplig utveckling.
Betoning av politisk organisering, internationalism och solidaritet r centrala begrepp. Begreppet anvnds ofta om samhllssystem dr egendom och inkomst str under social kontroll istllet fr att vara beroende av historiskt godtycke, individuella verenskommelser och marknadsmekanismer.[4] Gemensamt gande fresprkas emellertid inte av alla som kallar sig socialister.[5] Socialism frlggs regelmssigt till vnster p den klassiska hger-vnsterskalan, till vnster om liberalismen och lngt till vnster om konservatismen. Detta till trots har socialismen i modern dikotomi ofta stllts emot liberalism, och i socialistisk semantik har icke-liberal opposition regelmssigt stmplats som verktyg fr liberala kapitalistiska intressen, medan mindre marknadsliberala tendenser hos exempelvis konservativa stmplats som mer "vnster" n mer renlriga liberaler. Sedan den allmnna rstrttens infrande har den stora ideologiska striden inom vsterlndska demokratier sttt mellan socialistiska och liberala partier, varfr liberalismen gradvis kommit att bli i hg grad synonymt med begreppet "hger", mot skalans ursprungliga mening.
Socialistiska ideal frenas idag ofta med feminism och ekologism. HBT-personers rttigheter r idag aktuellt. Socialismens grundinstllning r starkt universalistisk, men i praktiken fresprkas ofta partikularistiska lsningar som kompensation fr de grupper som anses vara frtryckta eller orttvist behandlade. Socialismen r en jmfrelsevis handlingsorienterad ideologisk inriktning. I motsats till liberalismen omfattar socialistiska inriktningar mera sllan stora formaliserade idsystem, ven om det ofta frekommer mnga egna begrepp. Ett undantag till detta r den socialistiska inriktningen marxism. De anvnda teoretiska begreppen r ofta mngtydiga och omstridda.
En ideologi som pverkat socialismen r marxismen. Den skilde sig frn sina historiska fregngare och samtida konkurrerande socialistiska synstt genom sin starka betoning av analysmetoden dialektisk materialism och av vetenskapliga ansprk, liksom av ekonomins betydelse. Marx och Engels frskte utveckla en bred teori om historiens lagar och visa att socialismen och kommunismen var kapitalismens ndvndiga efterfljare.[6] De var med och grundade den frsta socialistiska internationalen som emellertid hade begrnsad framgng p grund av splittringen mellan anarkisterna, som tidigt kritiserade socialismen fr att ha fr auktoritra tendenser. Denna kritik r vanligt terkommande i polemik mot dagens socialistiska rrelser, srskilt de som sluter sig till statssocialism och sker bygga ett socialistiskt samhlle genom statliga lagfrslag och regleringar (vilket blir "tvng" och "vldsmetoder", enligt kritikerna).[7]
Vid sidan av kommunism, anarkism och demokratisk socialism har en inflytelserik gren av socialismen, socialdemokrati, kritiserat marxismen p en rad punkter. Man tror att man genom reformer, dvs utan en revolution, gradvis kan frndra samhllet genom successiva regleringar av existerande samhllssystem, och att de konsekvenser som revolutionra omstllningar redan fre Marx frt med sig bevisligen var strre n det existerande samhllets.
Ordet socialism kommer frn latinets socius, som betyder kamrat. Den frsta historiskt belagda frekomsten av termen "socialism" r frn 1753, d p latin och i nedsttande mening av Pierre Leroux. Ngra r senare anvndes det fr frsta gngen p italienska.
Gemensamma och grundlggande ideal hos alla socialister r jmlikhet och rttvisa. De flesta hller demokrati, solidaritet, internationalism och folkstyre som centrala vrden. Socialister menar att de skillnader i inkomster, frmgenheter och makt som finns mellan fattiga och rika grupper i samhllet r det allvarligaste moraliska felet i samhllets organisering.
Socialisters utgngspunkt r att vrlden som helhet liksom enskilda samhllen r orttvist organiserade. De menar att strre samhllen skiktas p ett sdant stt att stora skillnader i makt uppkommer. Marxismen menar drtill att det rder en grundlggande ekonomisk utsugning som styr hela det kapitalistiska samhllet, vilket skapar denna orttvisa. Typiska moderna samhllen r drfr orttvisa och frtryckande. De frdelningar som ligger fr handen r inte resultatet av enskilda anstrngningar och rttvisa processer utan av slumpmssiga processer, maktskillnader eller frtryck. Ett sdant orttvist och skiktat samhlle kallas fr klassamhlle. Politikens viktigaste uppgift blir att motverka eller helt ta bort dessa ojmlikheter, genom att kompensera de grupper som anses vara orttvist behandlade. Att agera s har som yttersta mlsttning att avskaffa klassamhllet, dvs skapa jmlikhet mellan mnniskorna. Socialister anser att det r moraliskt riktigt att omfrdela resurser frn sdana individer som r relativt sett rika till de som r relativt sett fattigare. Marxismen argumenterar inte bara moraliskt kring denna problematik utan anser att det r vetenskaplig bevisat att en ordning baserat p utsugning strider mot mnskans natur. Socialister motiverar detta p flera plan, dels s har de rika inte frtjnat sina nuvarande tillgngar p ett rttvist stt, utan ofta p grund av arv eller slump. Marxismen mer ekonomiska motivation r att kapitalgarna genom profiter har tillskansa sig frukterna av andras arbetskraft. Andra argument r att den samlade samhllsvinsten eller nyttan skulle bli strre om de fattiga fr strre medel, eftersom de har strre behov av dessa. En viktig princip fr mer marknadsekonomiskt orienterade socialister r lagen om avtagande marginalnytta. Det vill sga det samband som sger att nr mngden av en vara kar, s minskar anvndbarheten fr varje enhet som lggs till.
Ett genomgende drag i socialistiska rrelser r betoningen av gemensam politisk organisering. P grund av att socialister organiserar individer som r relativt sett fattiga frsker man uppn frndring genom att istllet samla stora grupper. Det r vanligt att socialister fresprkar deltagande demokrati. Man vill att individer och grupper med liten politisk makt ska delta i politiken i lika hg grad som ekonomiska eliter gr. Nstan alla moderna socialistiska rrelser arbetar mycket aktivt med deltagande demokrati inom rrelsen. Ofta lggs stor mda p att organisera deltagande och inflytande i organisationen s jmlikt som mjligt. Den politiska organiseringen sker frmst inom politiska partier och samarbete med fackfreningar r mycket vanligt.
Jmstlldhet mellan kvinnor och mn har sedan slutet av 1900-talet blivit ett centralt drag inom socialismen. Tidigare har ojmlikhet mellan knen setts som en biprodukt av klassfrtrycket, och Marx menade att det skulle frsvinna med det klasslsa samhllet. Under de senare decennierna har begreppet feminism blivit allt vanligare. Vid sidan av kapitalismen stller man patriarkatet som en klla till vad man anser vara frtryck och menar att de hnger samman. Till skillnad frn radikalfeminismen erknner man inte att det r den frmsta kllan till frtryck. Socialistisk feminism r en av de strsta grenarna av feminismen. Ngra fretrdare r Sheila Rowbotham liksom de historiska Clara Zetkin och Alexandra Kollontaj.
En annan central id r internationalismen. Mnga socialister ser nationalstater som en klla till problem som kolonialism, frtryck och krig. Vidare frsvagar nationsgrnserna solidariteten mellan relativt sett resurssvaga mnniskor som socialister menar sig fretrda. Internationalismen r ven en utvidgning av rttviseidealet, dr man menar att rttvisa inte bara br rda inom enskilda lnder utan mellan alla folk och delar av jorden. Internationalismen har ven varit viktig som organisationsprincip. Det har dock ven funnits mnga socialistiska rrelser som kombinerat socialism med sjlvstyre eller nationalism, srskilt utanfr Europa.
Marxistiska element i socialismen betonar kollektivet som organisatorisk bas, att samhllet mste analyseras utifrn grupptillhrighet, och dr motsttningarna mellan klasser r den absolut viktigaste politiska dimensionen.[kllabehvs] Andra, bland annat frihetliga socialister, utgr frn individen som bas och tillmter kritik mot stat, byrkrati och maktens existens samma vikt som klassmotsttningarna. Frhllningssttet till detta kollektiv ska vara solidariskt. Integration av ekonomiskt svaga har alltid varit en central punkt i socialistiska program, p senare r har det ven gllt medicinskt handikappade och missanpassade individer. Strvan efter en balans mellan offentlig styrning, kollektivism, tolerans och arbetarstyre, r ett terkommande mne fr debatt bland reformistiska och frihetliga socialister och i kritiken mot kommunismen.[kllabehvs]
Mnga socialistiska tnkare grundar sin mnniskosyn p uppfattningen att mnniskans vsen r samverkande, och att konkurrens mellan mnniskor begrnsar mjligheten till samverkan.[kllabehvs] Detta grundar man till viss del p uppfattningen att mnniskor under jakt- och samlarstadiet antas ha levt under egendomsgemenskap, vilket socialister vanligtvis kallar fr urkommunismen.
Ordet kollektivism anvnds idag mer sllan av socialister sjlva, och ordet anses av vissa som ett negativt laddat ord. Idag hrs benmningen frmst bland socialisters meningsmotstndare, men har ven frekommit inifrn olika socialistiska rrelser.[kllabehvs] Mnga socialister vill nmligen inte se en direkt motsttning mellan kollektivism och individualism och menar att kollektivets utveckling och de gemensamma resurserna r frutsttningar fr var en ens egna fria utveckling. Det finns ven socialister, som motsatt sig kollektivism och planekonomi, frmst anarkister som Pierre Joseph Proudhon.
Klasskamp r enligt den socialism som utgr frn Marx den kamp som stndigt pgr mellan den hrskande och den utsugna klassen, vilket under kapitalismen motsvaras av kampen mellan arbete och kapital. Arbetarklassen utgrs av de produktiva arbetarna, och kapitalet utgrs av dem som ger produktionsmedel. Socialister anser sig arbeta fr att strka arbetarklassens politiska, ekonomiska och sociala intressen och ser liberalismen, konservatismen med flera som ideologier som arbetar fr att strka borgarklassens intressen.
Marxism-leninismen och vissa andra socialistiska riktningar anser att arbetarklassens seger r oundviklig, den r allts deterministisk, eller egentligen monodeterministisk.[kllabehvs] Den ursprungliga kommunistiska uppfattningen var dock paradeterministisk och frestllde sig ven mjligheten att arbetarklassen lider nederlag, vilket Rosa Luxemburg formulerade som att valet stod mellan "socialism eller barbari". Enligt Leo Trotskij och trotskisterna s r nu ven barbariet ett omjligt alternativ och olika frsk till att stlla upp en ny paradeterministisk formel har gjorts, exempelvis menar mnga trotskistiska riktningar att valet idag str mellan "socialism eller frintelse".
Socialism frenas vanligtvis med en icke-religis livssyn och inte sllan med aktiv religionskritik. Socialister r ofta ateister och Socialister tenderar att kritisera religisa organisationers roll som en del av en kapitalistisk och patriarkal maktordning. Traditionellt har man med Marx sett religionen som ett "opium fr folket", dvs ngot som hindrar deras ideologiska medvetenhet genom att fokusera p enskild synd i stllet fr strukturella fel i samhllet, mana till lydnad och krlek till frtryckarna istllet fr att krva sin rtt och gra uppror, samt utmla den slutgiltiga befrielsen som ngot Gud ger p den yttersta dagen istllet fr att koncentrera sig p jordiskt paradis som man sjlva bygger. Istllet fr en religis grundsyn tenderar socialister att fresprka sekulr humanism, konsekventialism eller utilitarism.
Det finns dock mnga undantag. Religis socialism r till exempel en term som anvnds fr att beskriva olika former av socialism som kombineras med religisa vrderingar. Flera stora religioner innehller ider om samhllet som anses vara kompatibla med socialistiska principer och drfr har socialistiska rrelser bildats inom dessa religioner. Ngra exempel p religis socialism r buddhistisk socialism, islamsk socialism, judisk socialism och kristen socialism.
En faktor som frenar mnga av dess riktningar r kravet p ett annat samhllssystem n kapitalismen. Exempelvis vill de flesta socialdemokrater n detta genom reformer (reformism) men nskar behlla marknadsekonomi i ett socialistiskt samhlle. Kommunister efterstrvar i allmnhet en revolution som skall leda till det totala avskaffandet av kapitalism, medan exempelvis eurokommunister och demokratiska socialister vill avskaffa kapitalismen med folkligt std. Syndikalister vill skapa ett socialistiskt samhlle utan egentlig statsmakt dr istllet den strsta makten ligger hos fackfreningar; statens bortdende ser kommunister inte som mjligt frrn i ett senare utvecklingsskede.
De olika socialistiska riktningarna har haft olika filosofiska inriktningar. Den mest utvecklade och tongivande har varit marxismens dialektiska materialism (ven kallad historiematerialismen d den tillmpas politiskt), som Marx utvecklade utifrn den tyske filosofen Hegels objektivt idealistiska dialektik. Den dialektiska materialismens mest srskiljande drag r att den erstter Hegels objektiva ande som materiens existensform och ursprung med sjlva rrelsen som materiens existensform.
De ldsta socialistiska tnkarna kom av Marx att kallas utopiska socialister, till dessa hrde Henri de Saint-Simon, Robert Owen och Charles Fourier.[9] De utopiska socialisterna trodde att ett socialistiskt samhlle kunde skapas i princip nr och var som helst.[10] andra sidan uppstod en form socialism som efter Marx kom att kallas fr marxism, som betonar de historiska och materiella frutsttningarna fr socialism. Fretrdarna fr marxismen kom att se den utopiska socialismen som ett frstadium till sin egen socialism.[kllabehvs]
Den reformistiska socialismens strsta ideologiska gren r socialdemokratin, vilken r den i dagslget mest inflytelserika formen av socialism. Socialdemokratin kritiserade marxismen p en del punkter. Man vill istllet genom reformer, och utan revolution, frndra samhllet.
Inom socialdemokratin rder oenighet om hur mycket privat gande som r nskvrt. Man kan sknja tv huvudstrmningar; de rubriceras ibland som en hger- och en vnsterfalang, och kan lite tillspetsat beskrivas enligt fljande:
Bda dessa linjer finns mer eller mindre inom alla socialdemokratiska partier, och motsttningarna kan tidvis leda till intern debatt eller konflikt.
Anarkister vill omgende avskaffa staten och istllet infra direktdemokrati och sjlvfrvaltning, och den strsta rrelsen inom denna ideologi r numera vad som brukar kallas frihetlig socialism. Den politiska makten mste, menar denna rrelse, decentraliseras radikalt och beslutsrtten sedan finnas kvar i de minsta enheterna, som ocks ska styra ekonomin. Samordning sker genom rdsfederationer lokalt, regionalt, nationellt och internationellt. Begreppet frihetlig socialist har ftt ett stort uppsving i Sverige under senare r.
Termen "socialism" anvnds ocks inom marxistisk terminologi som namnet p det samhllsstadium som eftertrder kapitalismen - dr den borgerliga klassen r den hrskande - och fregr kommunismen, det klasslsa samhllet. Under socialismen tar arbetarklassen makten och bildar det vergende "proletariatets diktatur" varp staten med tiden enligt teorin avvecklas naturligt. I den marxistiska teorin finns "borgerlig revolution" och den typ av revolution som r tnkt att genomfras i kapitalistiska lnder kallas fr "socialistisk revolution". Man menar att den borgerliga revolutionen handlade om formella rttigheter ssom likhet infr lagen eller allmn rstrtt, nationellt oberoende medan den socialistiska revolutionen handlar om saker som arbetarnas rtt att leda och frdela arbetet, avskaffandet av privat egendom och andra saker som verfr samhllsmakten i arbetarklassens hnder.
I de lnder dr borgerliga revolutioner ej genomfrts, framfr allt tredje vrlden, ansg mnga socialister[kllabehvs] att det som str frst p dagordningen r en borgerlig revolution, och att den socialistiska revolutionen inte kan bli aktuell frrn den borgerliga revolutionen frverkligats. De socialister som fresprkar att den socialistiska revolutionen kan genomfras direkt kallas maoister, eller guevaraister. Maoismen hade ett stort inflytande i Kina 1966-1976, och har drefter spridit sig till andra lnder som exempelvis Indien dr Naxaliterna blir allt starkare.
Trotskisterna anser att det idag r omjligt att skapa fullbordade demokratiska revolutioner eftersom detta krver att landet uppnr ett nationellt oberoende, vilket trotskisterna menar r omjligt med den sammanfltade vrldsmarknad och starka imperialistiska vrldsordning som finns. Fr att helt befria sig ifrn imperialistiskt frtryck (av andra mer industrialiserade lnder) mste drfr en sk. demokratisk revolution i koloniala eller fd. koloniala lnder enligt trotskismen vxa ver i en socialistisk revolution. Drfr vill de frska genomfra socialistiska revolutioner ven i lnder som nnu inte haft ngra demokratiska revolutioner. Detta genomfrande av tv steg i ett kallar man fr den permanenta revolutionen. Detta skall ej frvxlas med den maoistiska teorin (se ovan), d trotskismen erknner att den demokratiska revolutionen fregr eller inleder revolutionen, men ej fr stanna p detta frstadie. Man menar att bde de demokratiska mlen och de socialistiska mste frverkligas fr att ven de demokratiska skall kunna bli bestndiga. Drtill har trotskismen ven bidraget med en teori fr att verbrygga och frhindra att klasskampen verlag fastnar i ett stadietnkande, vilket bde reformism och byrkratisk stalinistisk sekterism anses verka till, formulerat av Trotskij i det sk. vergngsprogrammet.
Marxisternas syn p det socialistiska samhllsstadiet r att det utgr en vergngsfas dr resterna av klassamhllet ska upplsas och statsmakten strkas. I lnder dr kommunistiska partier varit statsbrande har statsmakten ofta kat kraftigt.
De flesta socialister anser att staten mste strkas kraftigt fr att det klasslsa samhllet ska kunna uppns.
Socialister strvar efter strsta mjliga jmlikhet och ibland avskaffandet av det privata gandet ver produktionsmedlen. Detta menar mnga stadkommes genom planerad ekonomi som avser utjmna sociala och ekonomiska olikheter. Genom att centrala ekonomiska beslut styrs av demokratiskt tillsatta beslutsfattare kan de frhindras frn att upprtthlla ojmlik frdelning. Dessutom kan vissa delar av ekonomin sktas mer effektivt med hjlp av stordrift. P s stt kan klassamhllet avskaffas. Genom att upprtta en planekonomi avser man ocks verfra den dagliga kontrollen ver drift och produktion till de arbetande, som sedan samordnar sin produktion i en lngsiktig plan. Karl Marx skrev att under socialism arbetar mnniskor efter frmga och fr efter arbetsinsats, fr att senare under kommunism, nr samhllet prglas av verfld, arbeta efter frmga och f efter behov. Det finns dock socialister som inte ser planekonomi som ett medel fr att sl ner p klassamhllet, utan frordar en marknadsekonomi, oftast terfinns dessa bland marknadssocialister och vissa anarkister.
Vissa socialister menar att socialismen redan idag invaderar det kapitalistiska samhllet och att gigantiska privata fretag inom sig har brjat bygga planekonomier, om n i kraftigt frvrngd och byrkratiserad form. Teorin om att kapitalismens snderfall tvingar kapitalistklassen att slppa fram vissa element av socialism, kallas den invaderande socialismen, och myntades av Friedrich Engels.
Mnga gnger har dock stater som betecknat sig sjlva som socialistiska, haft en blandekonomi (till exempel med kollektivt gande och marknadsekonomi), eller en uttalad marknadsekonomi.
Socialistiska tankegngar kan spras nda tillbaka till Platons verk Staten dr han presenterar sin idealbild av ett samhlle. Ett av de grundlggande dragen hos detta samhlle r just egendomsgemenskap.
I Nya Testamentet frklaras grunderna fr socialismen med en historia i Apostlagrningarna kapitel 4 vers 32-35. dr man anvnder sig av principen "Frn var och en efter frmga till var och en efter behov", vilket senare kom att leda till exempelvis den progressiva skatteskalan.
Det tyska bondeupproret under 1500-talet gick fram under den frvnansvrt moderna devisen Omnia Omnibus vilket r latin fr "Allt t alla!" Den engelska gruppen Diggers skulle nrmast kunna kallas "agrarkommunistisk" med sina krav p allmnt gande och bruk av jorden.
Den frsta historiskt belagda frekomsten av termen "socialism" r frn 1753, d p latin och i nedsttande mening. Ngra r senare anvndes det fr frsta gngen p italienska.
En utopi r ett tnkt idealsamhlle. Till definitionen hr ocks det faktum att utopin anses vara omjlig att realisera i ett lngre perspektiv. Utopin speglar mnniskors hopp och lngtan och r vsentlig ur ett visionrt perspektiv; mycket av det som nyligen betraktats som science fiction har blivit verklighet. Det visionra elementet hos socialismen kvarstr tillsammans med de mer vetenskapliga ambitionerna. Till de klassiska utopisterna rknas vanligen Charles Fourier, Robert Owen, Henri de Saint-Simon och Nils Herman Quiding. Deras utopier omfattade ofta storstilade byggnadsprojekt, dr man skte inrtta ett idealsamhlle i lmplig milj och praktisera olika kollektiva levnads- och produktionsstt. En del av dessa projekt var isolerade, excentriska och kortlivade, medan andra finns kvar n i dag i ngon form; Josiah Warrens anlggning r ett exempel. Thomas More, William Morris, Edward Bellamy, Charlotte Perkins Gilman och Ursula Le Guin r ngra av den litterra socialistiska utopismens intressantaste namn.
Den frsta socialistiska internationalen, Internationella arbetarassociationen, gjorde ansprk p att frska samla alla vrldens socialister i en organisation, men redan p ett tidigt stadium kom dess anhngare att delas upp i tv lger: den anarkistiska delen och den kommunistiska, dr den senare ansg att en arbetarstyrd stat eller arbetarstat och att en ekonomi som prglas av statsegendom r ett ndvndigt steg p vgen till avskaffandet av klassamhllet.
Den kommunistiska grenen fretrddes inom Internationella arbetarassociationen frmst av Karl Marx och Friedrich Engels. Denna gren kom att bli den dominerande och den splittrades i sin tur upp i tv delar: den reformistiska socialdemokratin och den revolutionra socialismen. Socialdemokratin kom att ta avstnd frn de flesta av Marx och Engels grundtankar och under 1900-talet vergick man i mnga lnder gradvis till att tala om kapitalism med socialistiska inslag (genom till exempel progressiv inkomstskatt och offentlig sektor).
Den frihetliga grenen leddes inom Internationella arbetarassociationen frmst av Michail Bakunin. Denna gren var mycket lslig och kom att breddas under 1900-talet till att innefatta allt frn anarkosyndikalism till anarkoprimitivism. Den frihetliga socialismen har kommit att f fotfste ven utanfr arbetarrrelsen, i rrelser som vxte fram samtidigt som vlstndet kade i vstvrlden, till exempel miljrrelsen, djurrttsrrelsen och kvinnorrelsen. Den frihetliga socialismen har gjort sig gllande utanfr parlamentarismens domner, varfr den ocks rknas som utomparlamentarisk.
Andra internationalen, socialistisk organisation bildad 1889 i Paris. En sammanslutning av europeiska socialdemokratiska organisationer. Vid den hr tiden var de socialdemokratiska partiorganisationerna revolutionra och inneslt dem som efter utbrottet av frsta vrldskriget 1914 och de stllningstaganden som Andra internationalens partier d gjorde till frmn fr "sina" lnders krigsinsatser, skulle bryta sig ut och s smningom brja kalla sig kommunister. Till skillnad frn i Frsta internationalen ingick inte syndikalistiska och anarkistiska organisationer.
Tredje internationalen, ofta kallad Komintern efter Kommunistiska internationalen var en sammanslutning av kommunistiska partier i vrlden, dr medlemspartierna utgjorde sektioner i ett vrldsomspnnande kommunistparti. Internationalen bildades under ledning av Grigorij Zinovjev i Moskva 1919, och upplstes av Josef Stalin 1943. Hgkvarteret var placerat i Moskva, och den mest lngvariga av dess ordfrande var den bulgariske kommunisten Georgi Dimitrov (1934-1943).
Fjrde Internationalen, internationell samarbetsorganisation fr trotskistiska partier i olika lnder grundad av Leo Trotskij och andra kommunister 1938 efter att dessa uteslutits ur Ryska kommunistpartiet under Stalin. Fjrde Internationalen har idag medlemsorganisationer i ett femtiotal lnder, med de strsta organisationerna i Frankrike, Brasilien, Sri Lanka och Filippinerna. Socialistiska Partiet r Fjrde internationalens sektion i Sverige.
Socialistinternationalen (SI) r en internationell organisation fr socialdemokratiska partier. Sekretariatet finns i London. SI har sina rtter i den Andra internationalen som grundades 1889. Vid frsta vrldskriget splittrades den, fr att terbildas 1923 (som Arbetar- och Socialistinternationalen), och ombildades en sista gng i sitt nuvarande skick efter andra vrldskriget vid kongressen i Frankfurt am Main 1951.
Central planering eller anarkistisk koordinering krver omfattande kunskap om framtiden fr att fatta bra beslut. Med central planering eller anarkistisk koordinering mste man ofta vlja en eller ngra f lsningar. Dessa lsningar, sger kritikerna, kommer ofta att vara dliga p grund av de dliga frutsgelserna. Socialisterna sjlva dremot, hvdar att socialismen inte innebr ngon extrem planekonomi dr man frsker frutsga allting och man motsger sig inte alltid flera frsk p lsningar till samma problem. Cornelius Castoriadis och rdssocialisterna tillbakavisar ocks dessa invndningar och beskriver hur de kan hanteras.[11]
Historiska frsk att skapa statssocialistiska samhllen menar dess motstndare har varit kortlivade eller misslyckade[kllabehvs], och enligt kritikerna resulterat i frtryck. Ett flertal exempel p detta tas upp, Sovjetunionen och steuropa fre 1989, liksom Kina och mnga utvecklingslnder r vanligt frekommande. Socialister frsvarar sig med att det aldrig har funnits ett riktigt socialistiskt samhlle och att de fresprkar helt andra samhllen n de som exemplifieras. Engels skrev dremot "Beskrivning av de under senare tid bildade och fortfarande bestende kommunistiska kolonierna", dr han skriver om kolonier i Amerika och England som p hans tid var kommunistiska/socialistiska.[12] Exempel p fungerande socialistiska samhllen anges i stllet vara sdana som Spanien under inbrdeskriget, Chiapas efter 1994 och i viss mn Kuba och Venezuela. Medan Venezuela har utbredda privata inslag i sin ekonomi r den kubanska ekonomin i grunden statligt gd och planerad. Kritiker har pekat p att Kuba gradvis frlorat en en gng ledande stllning inom det latinamerikanska samvldet, dr landet gtt frn en av de rikaste per capita till en av de fattigaste. De har ocks hvdat att alla resurser i praktiken kontrolleras av en mycket liten krets genom statliga planeringsorgan.[kllabehvs]
Ludwig von Mises publicerade 1920 artikeln Economic Calculation In The Socialist Commonwealth[13] dr han argumenterade att utan marknadens prismekanism s r rationell allokering av kapital omjlig. Friedrich von Hayek argumenterade i The Use of Knowledge in Society (1945) likt Mises fr att prissystemet var ndvndigt fr att synkronisera lokal och personlig information och p s stt mjliggra effektivt samarbete i samhllet. Utan ett prissystem s kommer planerare inte ha den information de behver fr att ta rationella ekonomiska beslut. Hayek framhll i Vgen till trldom frn 1944 att socialism och central planering ofrnkomligen leder till en totalitr stat. Den reformistiska svl som den anti-auktoritra socialismen framstr snarast, menar socialisterna, som ett alternativ till den frslavande marknadsekonomin, i vilken en majoritet av individer (arbetarna) r bundna till att utfra de sysslor som de erbjuds fr att frskra sig basala frndenheter. I en kooperativ ekonomi skulle sdana tendenser frsvinna och leda till msesidigt bestmmande och frstelse. Nationalekonomen Michael Albert har utvecklat den s kallade deltagande ekonomin (Parecon).[14] och nationalekonomerna Cockshott, Paul & Cottrell, Allin har visat hur planekonomi frenat med direktdemokrati kan fungera i ett modernt samhlle.[15]
See the original post here:
Socialism Wikipedia